Ett kortare speluppehåll går mot sitt slut. Senaste matchen slutade mållöst (0–0) hemma mot Falkenberg. Sedan dess har laget hunnit ladda batterierna och jobbat vidare med detaljerna inför morgondagens norrlandsfight borta mot Umeå FC. Vi satte oss ner med huvudtränare Erol Ates för att stämma av läget inför matchen.
Ni har haft en matchfri period sedan 0-0 mot Falkenberg den 1 juni. Hur har ni använt den tiden? Har ni fokuserat på några särskilda delar inför Umeåmatchen?
– För det första har vi tränat på vårt spel och vår spelidé generellt, inte bara mot Umeå, eftersom vi vill fortsätta utveckla vår modell. Inför matchen mot Umeå har vi jobbat på hur vi ska kontrollera och minimera deras omställningar, och hur vi kan skapa fler målchanser.
Ni ligger just nu på nionde plats efter elva omgångar. Målstatistiken visar 11 gjorda och 11 insläppta mål – näst minst insläppta i serien, men samtidigt färre mål framåt än många andra lag. Hur ser du själv på balansen i ert spel mellan offensiven och defensiven så här långt?
– Vi tittar egentligen inte på tabellen, för de är bättre än vad tabellen visar. De försöker skapa problem genom fasta situationer, offensiva omställningar och långa bollar. De spelar dessutom ganska aggressivt. Därför behöver vi fokusera på vårt eget beteende, kontrollera deras offensiva omställningar och vara på plats för andrabollarna.
Om du lyfter fram det ni är mest nöjda med hittills – och de bitar där du gärna vill se fortsatt utveckling – vad skulle du då peka på?
– Varje match är olika. Mot Utsikten, Västerås och Brage här hemma skapade vi ganska många chanser att göra fler än 1–2 mål, men vi lyckades inte göra mål. Det viktiga är ändå att vi faktiskt skapar målchanser, så det är inget vi oroar oss för – det är snarare ett bra tecken från laget. I vissa matcher måste vi också ta hänsyn till motståndarnas kvalitet. Ibland pressar de ner oss, även om vi egentligen inte vill försvara så lågt nära vårt eget mål. Men det är också en del av fotbollen — matcherna har olika perioder. Vi är väldigt, väldigt starkt engagerade i vårt försvarsspel, oavsett om vi står högt, medel eller lågt. Vi gör vårt jobb helhjärtat, och där gör spelarna ett fantastiskt arbete.
Rent mentalt — hur skulle du beskriva känslan och självförtroendet i gruppen just nu efter elva spelade matcher?
– Mentalt mår vi bra. Vi vet vilken kvalitet vi har, och vi har också visat det. När man jobbar varje dag med kvalitet och helhjärtat ger allt man har, då växer också självförtroendet och känslan, för det är något man kan bygga trygghet på.
Om du lyfter fram det ni är mest nöjda med hittills – och de delar där du gärna vill se fortsatt utveckling – vad skulle du då peka på?
– Framför allt är vi nöjda med försvarsspelet, inte bara för att vi har släppt in få mål, utan också sättet vi försvarar på. Vi försvarar med stolthet över att spela för GIF Sundsvall, för laget och för varandra. På senare tid har vi också lagt mer fokus på offensiven, och nu är vi glada över att vi skapar fler och fler målchanser. Vi löper också mer för att hota motståndarnas backlinje och hela tiden sätta tryck på dem. Där vill vi bli mer stabila och bättre på att ta vara på de chanser vi skapar.
I de två senaste matcherna har både Pontus Engblom och Mille Eriksson startat tillsammans längst fram. Vad har det betytt för ert anfallsspel att ha två mer naturliga anfallare på planen samtidigt?
– Med båda på planen har vi siktat på vissa specifika saker som också fungerade, åtminstone mot Sandviken. Om matchplanen kräver det, kommer vi använda det även i framtiden för att försöka skaffa oss fördelar.
Med fler spelare tillbaka från skador ökar konkurrensen om platserna. Ser du det som enbart positivt, eller finns det också utmaningar i att hålla alla motiverade när vissa hamnar utanför startelvan?
– Det är bara positivt, för det innebär att vi har bättre spelare på träningarna. Då utvecklas spelarna, de pushar varandra och vi får högre kvalitet på våra träningspass. Självklart blir det svårare för ledarstaben att ta ut startelvan, men det är en positiv utmaning för oss. Vi är ärliga mot spelarna, vi har samtal med dem och förklarar varför, samtidigt som vi hjälper dem att förstå vad de kan förbättra för att få mer speltid. De står inte ensamma i den situationen – vi finns där för dem.
I juli har du gjort ditt första år som huvudtränare för GIF Sundsvall. Om du ser tillbaka på året – finns det något som varit mer utmanande eller svårare än du först trodde? Och finns det samtidigt saker som överraskat dig positivt, både på och utanför planen?
– Ja, tiden går snabbt. För att vara ärlig har jag inte tänkt så mycket på det. Jag hoppade bara på och försöker varje dag göra mitt bästa för spelarna och klubben. Vi har bra förutsättningar och en miljö som utvecklas hela tiden. Människorna i och runt klubben jobbar hårt för klubbmärket, och det gör mig väldigt glad. Man känner verkligen av gemenskapen här. Nu behöver vi mer än någonsin stödet från Sundsvallsborna — både i solsken och regn. Vi vill att de fyller arenan oavsett väder, för tillsammans är vi starkare!
