I dagarna är det 35 år sedan Västhagens IP debuterade som allsvensk arena, vilket också innebar den första matchen på konstgräs i Allsvenskan.
Orsaken var att Idrottsparken renoverades och GIF Sundsvall hade under hösten 1990 blivit hänvisad till arenor som Timrå IP för bland andra den numera legendariska kvalmatchen mot Häcken. Även på Västhagen, som under året fått gruset utbytt mot första generationens konstgräs, spelades då en match. Men GIF-tränaren Jan ”Lill-Damma” Matsson var inte direkt imponerad av underlaget: ”Den här planen är mera lämpad för hockey. Vi ska skatta oss lyckliga att det inte blev en massa skador”, sa han till ST om den hårda och sträva mattan efter matchen mot Forward i dåvarande division 1.
Trots det blev det alltså allsvensk hemmapremiär mot Djurgården där, den 14 april 1991, eftersom ingen gräsplan i distriktet då var spelbar och trots att faciliteterna på Västhagen i likhet med idag inte alls var anpassade för elitfotbollsmatcher.
På västra sidan byggdes tillfälliga läktare upp av stålställningar, speaker- och pressutrymmen var minst sagt spartanska och på den smala östra sidan gjorde man vad man kunde för att inrymma Djurgårdens supportrar bakom höga stängsel.
GIF var såklart lite mer förberedd på underlaget än gästerna och mest förberedd var kanske Fredrik ”Frippe” Johansson, som växt upp med konstgräs hemma i Umeå. Han hade också gjort båda målen i 2–2-matchen mot Forward på Västhagen året innan och mot Djurgården klev han fram igen.
Efter två straffmål och 1–1 efter första halvlek nickade ”Frippe” snyggt in 2–1 för GIF efter en hörna av Gunnar Samuelsson i början av andra halvlek. Det gav Giffarna sin första – och till slut faktiskt även enda – seger i Allsvenskans grundserie 1991 (GIF åkte sedan ur via den så kallade kvalsvenskan).
Tidningsklipp .
3 822 åskådare trängdes runt planen den där soliga vårdagen och ytterligare ett par hundra personer lär ha sett matchen genom staketet och från höjden ovanför. För det knappa hundratalet bortasupportrar blev det uppenbarligen för trångt då stängslet mot planen revs ner vid ett par tillfällen och spelet fick stoppas.
Det skulle bli ytterligare två allsvenska matcher på Västhagens konstgräs den våren, mot Halmstad och AIK. Och trots mångas skepsis var Medelpads Fotbollförbunds ordförande, nyligen bortgångne Lars-Erik Öberg, övertygad: ”Konstgräset blir vardagsvara för fotbollen i Norrland när vi kommer in på 2000-talet”, förutspådde han i DN.
Ja inte bara i Norrland skulle det visa sig. Umeå och inte minst Kiruna var tidigt ute men Örebro var först i Allsvenskan med permanent konstgräs på sin hemmaarena 2003. Sundsvalls kommun och GIF följde efter med konstgräs i Idrottsparken (nuvarande NP3 Arena) 2004. Idag är det många fler runtom i landet som har artificiellt gräs av betydligt högre standard än för 35 år sedan. Även på Västhagen har man uppgraderat med både planvärme och numera fjärde generationens konstgräs.
Lars-Erik Öberg var frontman för konstgräsutvecklingen i Sverige och för att skapa bättre förutsättningar i norr (han låg även bakom Nordichallen i Sundsvall som invigdes 1992). Och hans tro var stark:
”I framtiden tror jag också att vi får fram ett underlag som nästan är identiskt med naturgräs”, siade han då.
Allsvenskan, omgång 2, 14 april 1991:
GIF Sundsvall–Djurgården 2–1 (1–1)
0–1 Krister Nordin (14, straff), 1–1 Åke Andersson (30, straff), 2–1 Fredrik Johansson (51).
Varningar, GIF: Håkan Holmström. Djurgården: Stephan Kullberg, Per Ferm.
Domare: Örjan Andersson, Köping.
Publik: 3 822 (plus ytterligare ett par hundra utanför Västhagen, enligt ST).
GIF-laget: Jonas Lundgren – Magnus Wikström – Michael Brundin, Åke Andersson – Patrik Ulfsparre, Gunnar Samuelsson, Håkan Holmström, Fredrik Johansson, Anders Spjut (62) – Dick Lidman, Leif Forsberg. Avbytare: Krister Lundgren (62), Magnus Svensson.
Djurgården: Anders Almgren – Leif Nilsson, Stephan Kullberg, Jonas Granath, Mikael Nilsson – Krister Nordin, Thomas Lundmark, Jens Fjellström – Ken Burwall (70), Per Ferm, Mikael Martinsson. Avbytare: Anders Nilsson (70), Glenn Schiller.
Röster om konstgräset efter premiären på Västhagen 1991 (ur ST):
Yngve Frank, brandman och gammal GIF-målvakt: ”Tur man inte är målvakt nuförtiden. Bollen studsar ju så konstigt och hade inte vi bevattnat den med 25 kubikmeter på förmiddagen hade nog bollarna som studsat upp aldrig tagit mark igen…. Nej, jag är inte positiv. Men stämningen runt omkring är ju småfestlig”.
Peter Fasth, hockeyprofil: ”Som det verkar gynnas inte sporten fotboll av spel på konstgräs. Det ser helt enkelt inte fotbollslikt ut. Bollen studsar ”onormalt” och spelet blir ibland för snabbt. Som tur är verkar Giffarna klara av’et. Efter en tveksam start blev det ju riktigt bra”.
Curt Backus, lokal domarprofil: ”Finns ingen möjlighet att spela på naturgräs måste konstgräs vara bättre än grus. Men det måste vara svårdömt. Bollen glider väldigt snabbt på gräset och spelet blir hårt och snabbt. Dessutom krävs specialutrustning, ja kort sagt: det får nog stanna vid undantagsfall i dessa sammanhang”.
Örjan Andersson, matchens domare: ”Konstgräs är ett alternativ till naturgräs och det måste vi acceptera. Själv har jag dömt både i Kiruna och här i Sundsvall och tycker väl det gått hyfsat. Spelet blir väldigt intensivt och det ser kanske lite annorlunda ut. Men jag är positiv till konstgräset så till vida att det på sina håll, genom klimatet, är ett måste”.
Övre bilden: Tidningsklipp ur ST från GIF-Djurgården på Västhagen 1991.
