GIF-profiler

GIF-profiler

  • Publicerad 16 januari

GIF Sundsvall fyller 120 år 2023 och under hela jubileumsåret presenterar vi GIF-profiler genom historien – både spelare och ledare – från 1903 och framåt.

Serien pågår på Facebook och Instagram men publiceras även här.

Calle Jonsson

En av GIF Sundsvalls stiftare och föreningens förste ordförande.

Calle Jonsson föddes den 29 september 1889 på Alnö, där hans far var rättare, men blev Sundsvallsbo redan vid tre månaders ålder. Den 25 augusti 1903 bildade han tillsammans med nio kamrater Godtemplarnas Idrottsförening på Mathilda Anderssons café på Köpmangatan 34 i Sundsvall. Förutom fotboll var Calle Jonsson aktiv inom skytte och backhoppning. 

Redan på nyårsdagen 1905, som 22-åring, startade han egen Skeppshandel tillsammans med vännen Hugo Eklund. Firman på Sjögatan 7 fanns kvar in på 1970-talet.

Förutom GIF Sundsvall var Calle Jonsson även med om att bilda Sundsvallsavdelningen av Medelpads köpmannaförbund. Dessutom satt han även i stadsfullmäktige under en period på 1930-talet. 

Vid GIF Sundsvalls 25-årsjubileum år 1928 tilldelades Calle Jonsson föreningens guldmedalj.


Åke Jansson 

En offensiv ytterback som trots 169 centimeter ständigt bröt fram på kanten i bland annat tre allsvenska kvalserier. Åke stoppade effektivt Lennart ”Nacka” Skoglund när GIF slog Hammarby hemma 1965 som topp i en GIF-karriär som tagit honom från division 3 till högsta serien.


Andreas Hermansson 

Även känd som ”Herminator”, föddes 1973 i Flurkmark utanför Umeå. Han debuterade för Umeå FC som 18-åring och hamnade sedan i Trelleborg och Göteborg innan det blev SM-guld med Hammarby år 2001 och sedan spel med Enköping. Inför säsongen 2004 hade han flera svenska och internationella kontraktsförfrågningar, bland annat från Turkiet, men hjärtat fick styra och han valde GIF Sundsvall – Norrlandslaget.

I GIF Sundsvall gjorde han 45 allsvenska matcher och 25 matcher i Superettan och på Idrottsparken blev Herminator en publikfavorit som alltid gav sitt yttersta för att vinna. Det blev totalt 18 mål fördelat på tre säsonger, bland annat ett hattrick i 6-0-segern hemma mot Umeå FC som räddade kontraket i Superettan hösten 2006. Därefter vände han hem till just Umeå där han bosatte sig och senare avslutade sin aktiva karriär. Inför säsongen 2012 blev han sportchef för Umeå IK i Damallsvenskan och hade rollen under några säsonger.


 

Lars-Erik Öberg 

Han kom 1960 från Surahammar för att jobba som idrottslärare. Efter spel i Wifsta/Östrand, Kuben och IFK Sundsvall, och tränarroller hos de sistnämnda (och även en sväng i GIF 1967), kom han in på allvar i Giffarna efter säsongen 1971. Han var sedan tränare vid den allsvenska sejouren 1975. Men inte minst blev Öberg Mr. Fotboll i Medelpad med bland annat 36 år som ordförande i Medelpads Fotbollsförbund och därmed åtskilliga GIF-kopplade roller. 

 
Udda fakta: 1982 vann Öberg ligaguld i Algeriet som tränare för RS Kouba. 


Magnus ”Fimpen” Svensson 

En riktig trotjänare med 13 säsonger som spelare och 12 som ledare i föreningen. Matforsgrabben debuterade för GIF redan som 18-åring i Allsvenskan 1989 och var en lovande back som även fick chansen i ungdomslandslagen. 1993-94 blev det spel med moderklubben Matfors IF igen innan ”Fimpen” återvände till GIF 1995 för att vara med på den långa resan tillbaka till högsta serien.

Magnus Svensson var brytningssäker som få och en stark huvudspelare i över 200 matcher i GIF-tröjan. Som spelare var han med vid två allsvenska avancemang (1990 och 1999), tog två SM-silver inomhus (1991 och 1994) och gjorde totalt sex säsonger i Allsvenskan. 

En knäskada tvingade honom att lägga fotbollsskorna på hyllan 2003 men GIF-hjärtat är fortsatt stort och ”Fimpen” har efter den aktiva karriären haft flera olika roller i föreningen, som lagledare, målvaktstränare, akademitränare och materialförvaltare. 


Dick Lidman 

Dick Lidman kom till GIF 1989 som en firad skyttekung i Skellefteå. Men trots 22-åringens sju mål under den allsvenska debutsäsongen åkte GIF ur högsta serien. 

I division 1 skulle han få större utrymme och den hårfagre västerbottningen hade stundtals stor uppvisning i motståndarnas straffområde och skytteligan 1990 vanns på hela 22 mål! Han gjorde dessutom hattrick inte mindre än tre gånger under GIF:s succésäsong, som också innehöll SM-silver inomhus och som kröntes med den legendariska kvalvändningen mot Häcken och uppflyttning tillbaka till Allsvenskan. 

För Lidman blev säsongen 1991 till stor del förstörd av en skada han ådrog sig under provspel med schweiziska Grasshoppers på våren. Samtidigt gick laget tungt och fick åter lämna Allsvenskan. Men det gjorde inte Dick som värvades till AIK där han fortsatte ösa i mål och blev svensk mästare 1992. 

1995 fick han chansen i landslaget och gjorde två A-landskamper. Det blev också en kort sväng i Slavia Prag där han blev tjeckisk mästare 1996 innan han återvände till AIK och där han efter den aktiva karriären suttit i ledningsgruppen. 


Daniel Näsholm 

Daniel Näsholm kom från Undrom i Sollefteå, via fotbollsgymnasiet och några år med IFK Sundsvall, till GIF som 23-åring 1998 och var med när laget vann ettan och gick upp i Allsvenskan 1999.

En grovjobbare som alltid gav allt men aldrig gav upp. Det fick bland andra Kim Källström, då i Häcken, erfara vid ett möte i IP då ”Näsan” i 90 minuter var som en ryggsäck på den blivande landslagsstjärnan som inte kom någonstans.

Hans ringa längd kompenserades med attityd, inställning och vilja men han kunde även slå fina långbollar till löpande medspelare.

Hade i perioder svårt att ta en startplats i den allsvenska elvan men betydde oerhört mycket för laget även vid sidan av planen.

Lämnade laget efter degraderingen 2005. Istället blev det några säsonger i Kuben och även några matcher i moderklubben Undroms IF.


Øyvind Svenning

Föddes i Trondheim 1980 och debuterade för Rosenborgs BK i norska Elitserien (tidigare Tippeligaen) som 20-åring. Flytten gick snart till Moss där han spelade en säsong innan han värvades till GIF Sundsvall inför säsongen 2002.

Den hårt jobbande vänsterbacken var mycket omtyckt för sin spelstil och totalt blev det 63 matcher i Allsvenskan för GIF Sundsvall med sammanlagt 8 mål.

Inför säsongen 2004 var han aktuell för flera europeiska klubbar, och hade det inte varit för en olycklig knäskada kan vi bara gissa hur långt han tagit sig.

Svenning lämnade GIF för Viking Stavanger i norska högstaserien i juni 2005 och avslutade sin karriär 2013 efter några säsonger i de lägre divisionerna. Han är fortfarande bosatt i Stavanger, men är alltjämt en engagerad GIF-supporter.


Lennart Carlsson

Lennart Carlsson kom från AIK inför 1960 som den första stora transfern för legendariske ledaren ”Mack-Allan” Sundbom.

Carlsson var en tuff central försvarare med landslagsmeriter. Med hans entré som spelande tränare i division 2 och även allsvenskt kval 1961 började GIF på allvar glänta på Norrlandsfönstret.


Mikael Dahlberg

Föddes i Umeå 1985 och började sin fotbollskarriär i Mariehem.

Mikael Dahlberg kom till GIF Sundsvall från Umeå FC inför säsongen 2004 och totalt blev det tre säsonger i klubben (två i Allsvenskan och en i Superettan) för den 191 cm långe anfallaren som också spelade en del som offensiv mittfältare.

Bland supportrar sågs Dahlberg som en lojal spelare som gav allt för sina lagkamrater, för klubben och för supportrarna. Och relationen har varit fortsatt god även efter att han lämnade GIF. Det visade sig inte minst under den första tiden efter övergången till Djurgården då han besökte GIF08 – GIF Sundsvalls supportrar i Stockholm.

Under sin karriär fick Dahlberg också möjlighet att representera Sverige i ungdomslandslagen och det blev även en A-landskamp, under januariturnén 2009 där han också gjorde ett mål mot USA.

Efter åren i GIF Sundsvall representerade Dahlberg Djurgården, Gefle IF, grekiska Apollon Smyrni och Helsingborgs IF där han avslutade sin spelarkarriär 2018.

Sedan 2021 är han akademichef i Helsingborgs IF och i januari 2023 prisades han som årets Unicoach (2022), ett pris som delas ut till en ledare som under året har gjort ett ambitiöst och engagerat arbete med utbildningen av unga spelare.


Magnus Ohre 

Magnus Ohre kom till GIF som en stor talang från Härnösandslaget Älgarna inför säsongen 1990. 22-åringen fick dock sparsamt med speltid under succésäsongen som tog laget tillbaka till Allsvenskan.

Debuten i högsta serien skedde i 3-3-matchen borta mot AIK i maj 1991 och totalt blev det åtta framträdanden i Allsvenskan innan Giffarna åter var degraderade till ettan.

Där drog nickstarke Ohre ett stort lass i försvaret under ytterligare sex säsonger, där GIF mot slutet började nosa på avancemang uppåt igen. Kraftfull , lojal och omtyckt för sitt lugn och att han alltid gav 100 procent.

Efter den aktiva karriären har han fortsatt en del inom fotbollen, bland annat som tränare i damlag och ungdomslag i Selånger.


Joakim Nilsson 

Joakim Nilsson startade sin fotbollskarriär i IF Älgarna hemma i Härnösand och debuterade som A-lagsspelare redan som 15-åring. 2011 flyttade han till Sundsvall där han tog plats i Giffarnas juniorlag.

I slutet av 2012 flyttades mittbacken upp i A-truppen där han fortsatte att utvecklas, men debuten i Superettan fick vänta till hösten 2013. Året efter var han med och spelade upp GIF Sundsvall till Allsvenskan där han sedan gjorde 18 matcher under 2015. 

Totalt blev det 31 matcher i GIF för den spelskicklige försvararen innan han lämnade för för Elfsborg inför säsongen 2016. Joakim Nilsson har sedan också representerat tyska Arminia Bielefeld som med honom i laget tagit steget upp till Bundesliga. 

Parallellt med klubblagskarriären har han också kontinuerligt representerat Sverige i U19, U21, och U23. Han debuterade i herrlandslagets A-trupp 2016 dit han fortfarande tas ut av Janne Andersson med jämna mellanrum. 

År 2022 lämnade han Tyskland och Europa för amerikanska St. Louis City Soccer Club som spelar i MLS. Debuten får dock vänta då Joakim just nu återhämtar sig efter en knäoperation.
 
Kuriosa: Joakim Nilsson är bror med mittbacken Per Nilsson som spelade med GIF Sundsvall 1999-2001.


Bengt-Göran ”Kinna” Stenbäcken

Mer känd under smeknamnet ”Kinna” blev den reslige nickstarke mittbacken Bengt-Göran Stenbäcken från Vårgårda i Västergötland Giffarnas profil nummer ett i division 2-spelet i slutet av 1970-talet. 

Stenbäcken hade en aktionsradie som få andra och jämförelser gjordes med engelska kraftpaket på SVT:s ”Tipsextra” när han bröt fram. 

Bland många meriter finns att han i en match mot Degerfors 1980 gjorde klubbens 1000:e mål i division 2 och att han blev bäste målskytt säsongen 1979 – toppat med ett hattrick mot Hudiksvall. 

Tråkigt nog avrundades han tid i Sundsvall inte med att GIF åter blev bäst i stan utan med att klubben åkte ner i trean. Det var dock knappast ”Kinnas” fel, han höll god allsvensk klass. 

Före och efter säsongerna på ”IP” var Stenbäcken försvarsrese i Elfsborg. Smeknamnet hade han för övrigt ärvt från sin far som kom från den byn. 


Tom-Kåre Staurvik

Det finns de som kallar honom för en av GIF:s bästa spelare någonsin. Många håller åtminstone med om att klubben aldrig ägt ett precisare tillslag än Tom-Kåre Staurvik.”Han kunde ha spelat i Bayern München om han bara hade velat”, sade dåvarande tränaren Per Joar Hansen om den landslagsmeriterade dubbla Tippeligavinnaren och proffset (Holland och Kina) från norra Norge. Men tyvärr var det också med Hansen det skar sig när Staurvik plötsligt försvann i juli 2003.I dag är han tillbaka i Bodö där han bland annat är ungdomstränare i klubben IK Junkeren.


Eric Söderlund

Några har genom åren förärats uttrycket ”Mr GIF”. Det placerades åtskilliga gånger på Eric Söderlund.Eric, från Ortviken, kom till klubben som 15-åring och var en lovande spelare med spel i B-laget och vinst i ett junior-DM innan en knäskada stoppade honom som 19-åring. Året efter blev han materialförvaltare, därefter hade han roller i GIF under hela 50 år.1964 blev han, efter att ”Mack-Allan” Sundbom insjuknat, lagledare inför det så lyckosamma allsvenska kvalet. Han hade sedan samma roll under den allsvenska säsongen 1965.Senare blev han ordförande i fotbollssektionen och inte minst känd som en tuff förhandlare. 1994 startade han föreningen Gamla Giffare.


Hans ”Niemisel” Sandberg

Hans ”Niemisel” Sandberg kom från Hammarby sommaren 1974 och blev centralfigur under sex säsonger. Detta trots att han spelade med ena armen rejält sargad av en armbågsskada, han var faktiskt ett tag nära att bli klassad som fotbollsinvalid. Smeknamnet kom från den norrbottniska by där allt började. Via sejourer i Luleå och Boden värvades Hasse till Bajen 1971 och jämfördes i 08-medier med tidigare norrländska exporter som Gunnar Nordahl. Där skolades Sandberg så småningom om från forward till offensiv ytterback av ett vid tiden nytt snitt. Efter säsongerna i Giffarna, inklusive 23 matcher i Allsvenskan 1975, var han tränare i först IFK Timrå och sedan i klubbar hemma i Norrbotten.


Thure Fröberg

Slitvargen från klubben Skönvik/Sund fick ofta huvudrollen när GIF i mitten av 1950-talet etablerade sig i division 2 och sommaren 1957 för första gången kvalade till Allsvenskan. 
 
Thure Fröberg debuterade i laget som tonåring i division 3 redan 1940 och var som kreativ försvarsspelare, närmast vänsterback med dagens beskrivning, den som ofta banade väg för den målglade vännen och offensive vänstermittfältaren Lennart ”Foppa” Forsberg. Samme ”Foppa” som Fröberg även delade arbetsplats med på brandstationen i stan. 
 
Fröberg slog också ofta hörnorna från både sidor och bidrog även där offensivt. Snöpligt nog åkte Giffarna ner i trean som ett dystert avslut på Fröbergs sista säsong 1959.
 

 
 
Rudolf ”Putte” Selander
1924 fanns en då 31-årig Rudolf ”Putte” Selander i det GIF-lag som vann den vid tiden prestigefyllda Mässcupen och han spelade även i Västernorrlands elva i uppvisningsmatcher.Men det var som backhoppare och allmän entusiast för den sporten som Selander även nådde internationella sammanhang och var samtidigt den förste Giffaren att bli riksbekant.Ett år korades han till Norrlands bäste backhoppare alla kategorier. ”Putte” tävlade också med framgång i sporten nordisk kombination.
 

 
 
Leopold Jighage
 
”Stor och stark, Giffare!” är en ramsa som följt klubben genom åren oavsett fysionomin på de inblandade GIF-spelarna. En som uppfyllde den beskrivningen i alla bemärkelser var Leopold Jighage.Det fanns många kandidater till epitetet lagets tuffaste spelare när GIF 1964 öppnade Norrlandsfönstret. Men få protesterade om Jighage fick den inofficiella titeln. Han beskrevs på samlarbilder som ”hårdför centerhalv”, med dagens fotbollsspråk var han en stenhård mittback, inte minst famös för sina effektiva glidtacklingar.Jighage – som genom åren ofta felaktigt fått namnet ”Jihage” i texter – kom från Västerbotten. Efter spel i lägre divisioner i Brände och IFK Umeå kom han 1957 till Giffarna, just som klubben var i första försöken att öppna det berömda fönstret och ta steget upp i Allsvenskan. När det till sist lyckades 1964 var Jighage såväl lagkapten som assisterande tränare, det säger nog allt om vilken status han uppnådde.Efter karriären blev ”Jiggen” kvar Sundsvall och Bosvedjan och syntes ända fram till sin bortgång alltid på den arena som kallades ”IP” när han en gång anlände till stan.
 

 
 
Marko Tuomela
 
Den reslige mittbacken kom från Tromsö inför Giffarnas andra allsvenska säsong. Han gjorde bara 15 matcher, varav de flesta kortare inhopp, under sin skade- och sjukdomsfyllda första säsong, men finländaren hann ändå göra intryck. Bland annat på en av svensk fotbolls största talanger Kim Källström, som frustrerat kommenterade sitt Häckens 0-1-förlust på Idrottsparken: “De hade ju en tvåmetersjätte som nickade bort allt”.
 
Under andra året i Sundsvall växte han ut till en dominerande spelare, inte bara i GIF, utan i hela Allsvenskan. Efter succésäsongen lämnade han klubben för att pröva lyckan i kinesiska Lianong. Han återvände därefter till Sundsvall, där han tränade med GIF på försäsongen, men till sist hamnade i IFK Sundsvall.
 
Efter den aktiva karriären var Tuomela tränare i IFK Sundsvall 2005-2008, där han bland annat fostrade en 16-årig supertalang vid namn Pontus Engblom. Marko Tuomela gjorde även 24 landskamper för Finland, varav tre under sin tid i GIF.
 

 
 
Gunnar Samuelsson
 
Spelare som Tomas Brolin och Håkan Sandberg får förlåta, den viktigaste spelaren under Giffarnas hittills bästa säsong var Gunnar Samuelsson.Norrbottningen Samuelsson fostrades i Norrfjärden i Piteå och förädlades i Luleåklubben Gammelstad, innan han kom till Örgryte säsongen 1983. Året innan hade han då vunnit skytteligan i division 3 med 26 mål, bäst i alla ”treor”.På västkusten fortsatte sedan utvecklingen under fem säsonger, han blev svensk mästare 1985 och togs även två gånger ut i landslaget. Han var en bolltrollare som det i ÖIS-sammanhang talas om än  idag.Från säsongen 1988 fick GIF hans tjänster och rollen som kreativ mittfältare till vänster bidrog avgörande till att GIF in i det sista var nära slutspel – det pysslades med sådant på den tiden – och därmed Europaspel. Gunnar själv stod för fem mål, men även åtskilliga assists. Ironiskt nog blev det till sist just Örgryte som stoppade Gunnar och Giffarna, detta på snöplig målskillnad.Efter avslut med den allsvenska säsongen 1991 satsade Samuelsson på sitt jobb i IT-branschen. Men han hann även några rundor som tränare. Först i Selånger, sedan i GIF tre säsonger från 1996, då han tog klubben tillbaka till toppskiktet av dåvarande ettan.2010 gjorde han comeback i rollen, då i SDFF. Följden, han valdes till årets tränare i Medelpad, var ingen högoddsare.I mer modern tid har han förekommit indirekt i lokalt sportsammanhang genom att båda sönerna blev stjärnor i innebandy. Men han brukar också nämnas i GIF-sammanhang som potentiell medlem av någon form av sportkommitté. Det blir lätt så för en med till synes evig bollkontroll.


 
 
Tommy Rudström 
 
Målvakten Tommy Rudström lyftes upp i A-laget från egna led och var under 1980-talet med på resan genom seriesystemet ända upp till Allsvenskan. Det blev tre år i Allsvenskan den gången för Giffarna och under de två första säsongerna var Tommy den givne förstamålvakten och gjorde sina mest minnesvärda insatser i klubben.

Under säsongen 1987, i Giffarnas återkomst i Allsvenskan, vaktade han målet i samtliga 22 matcher när laget bragdartat säkrade kontraktet.
1988 inleddes säsongen i stor stil och efter att Tommy hållit nollan mot Göteborg, AIK och Norrköping ledde GIF serien efter åtta omgångar. Då  började det på allvar talas om slutspel och Europaäventyr. Men efter en trögare höst räckte det inte ända fram men ändå till en femteplats som fortfarande är Giffarnas bästa allsvenska placering någonsin.

Under succéåret stod han i 21 av 22 matcher. Det var en ögonskada satte stopp för hans medverkan i en av matcherna, den mot Frölunda hemma. Men där fick han en värdig ersättare i Ronnie Hellström som lånades in och höll nollan.


 
Kjell Eriksson 
 
Göteborgaren Kjell Eriksson hade framtiden lätt utstakad i sin klubb Örgryte när han debuterade i Allsvenskan 1961. Det var han som var den offensive ”kronprinsen” i ÖIS efter att fixstjärnan Agne Simonsson flyttat till Spanien.

Eriksson hade nått den statusen med spel i det allra första juniorlandslaget 1959 och han gjorde även mål i den allsvenska debuten. Men en kombination av att han ändå inte riktigt fick chansen i startelvan och ett erbjudande från Giffarnas ledare ”Mack-Allan” Sundbom, som Eriksson själv kontaktat, tog honom inför säsongen 1962 norrut till ett GIF som alltmer seriöst siktade på nya allsvenska kval.

1964 uppnåddes både hans och klubbens drömmar. Eriksson blev kvalhjälte efter bland annat ett viktigt mål mot Halmstads BK inför 15 000 på Idrottsparken i oktober. Allsvenskan 1965 blev sedan en dyster upplevelse rent sportsligt, men Eriksson själv hög god allsvensk klass och gjorde som löpstark forward nio av GIF:s totalt 19 mål. I Giffarnas enda segermatch, mot Hammarby, gjorde han två mål.

Trots locktoner från hårdsatsande Sirius blev han sedan kvar i GIF under två säsonger innan han återvände till Västkusten. Men bara för att senare återvända till Sundsvall som pensionär. Numera finns Kjell i Dalarna.


 
Hans-Erik ”Lillis” Jonsson 
 
I kvalet till Allsvenskan 1964 var Hans-Erik ”Lillis” Jonsson lagets yngste spelare och ende kvaldebutant. Men vänsterspringaren från Kuben var knappast blyg. Han blev intern skyttekung i kvalet med tre mål, inklusive det kanske viktigaste: det första förlösande mot Öster i den tredje matchen inför 29 000 på Råsunda. Backen Jarl Andrén hittade ”Lillis” med en långboll som nickades i mål till 1-0.

”Lillis” blev kvar i GIF även i tvåan innan han 1969 gick till Brommapojkarna. Men han blev kvar i stan i en annan sport. I bandy var han som målvakt en absolut centralfigur när Selånger 1969 gick upp i högsta serien och sedan etablerade sig i toppen. I den sporten var han därefter ständigt med i landslagsdiskussionen och fick spela i B-landslaget.
 

 
Tobias Eriksson 
 
Tobias Eriksson kom till GIF Sundsvall från moderklubben Ljusdal i början av 2000-talet för att gå på fotbollsgymnasiet och anslöt snabbt till GIF:s talangverksamhet och debuterade med A-laget under 2004 i en bortamatch mot Malmö FF i Allsvenskan.

Mittfältaren, som både spelade inner och på högerkanten, kom under de kommande åren att bli en av lagets viktigaste spelare.

Några år senare, den 27 november 2007, var han högst delaktig i ”Miraklet i Ljungskile” där han stod för två av de fyra målen. Hans första mål kom i den 78:e matchminuten i form av ett skott utifrån som letade sig till det högra krysset. Målet innebar kvittering till 2-2, men Giffarna var pressat att vinna. Efter att Stefan Ålander nickat in 3-2 kom Tobias andra mål på tilläggstid då han med kraft och vilja tryckte in en frispark.
 
Ryktet säger att Arash Bayat och Johan Patriksson ville slå ner den till hörnflaggan för att vinna extra tid i slutsekunderna, men Eriksson ville annat, tog bollen och sköt på mål. Bollen letade sig in och fastställde slutresultatet 4-2, som innebar att GIF Sundsvall var klara för Allsvenskan 2008.

När GIF sedan åkte ur Allsvenskan 2008 lämnade Tobias Eriksson för Kalmar FF där han spelade hela 10 säsonger innan han vände tillbaka till Norrlandslaget där han efter två år avslutade sin karriär år 2020.

Sedan 2022 är Tobias åter i Kalmar FF där han jobbar heltid som scout och analytiker.


 
Jonas Wallerstedt 
 
Efter åtta säsonger i IFK Norrköping och ett kort äventyr som Sveriges första fotbollsproffs i Ryssland i Torpedo Metallurg anslöt Jonas Wallerstedt till GIF Sundsvall mitt i säsongen 2003. 
 
Med sin uppoffrande spelstil blev anfallsstjärnan genast en publikfavorit som direkt tog plats i laget och hjälpte till att säkra det allsvenska kontraktet. Säsongen efter blev en framgångsrik säsong för Giffarna som med Wallerstedt som lagets skyttekung med nio mål slutade på en imponerande sjundeplats. 
 
2005 års säsong började dåligt för Wallerstedt. Han gjorde visserligen mål i premiärmatchen mot Elfsborg men skadade också sitt högra knä och missade nästan hela säsongen. Wallerstedt fick följa sitt lag från sidan när de efter sex säsonger i Allsvenskan ramlade ner i Superettan. 
 
På det följde tre säsonger i IFK Göteborg men det skulle bli en återkomst. Den 24 februari 2009 meddelades att han återvände till GIF och sin vana trogen gjorde han mål direkt i första matchen mot Falkenberg. När laget säsongen 2011, iförda rosa matchtröjor, mötte Ängelholm avslutade Wallerstedt målskyttet med att sätta 6-0 i krysset. Det blev det sista målet och sista säsongen i klubben och blev en härlig avslutning på GIF-karriären med ett allsvenskt  avancemang.
 

 
 
Bertil Hage
 
En bilolycka höll på att stoppa Bertil Hage från dennes höjdpunkt i karriären. Men efter att ha plåstrat om sina blessyrer kunde Hage ändå vara med i kvalmatchen mot Halmstad BK hösten 1964. Det blev en av hans bästa matcher under fem säsonger i GIF inklusive att han gjorde ett mål som pekade Giffarna mot Allsvenskan: 1-0 i matchminut 19 inför 15 000 på Idrottsparken.Hage, ursprungligen från Kubikenborg, var primärt just en målskytt, med huvudspel som en spetskompetens. Han hade redan innan detta gjort viktiga mål i seriespelet och fick kröna sin tid i GIF med allsvenskt spel 1965, i 12 matcher gjorde han då tre mål.
 

 
 
Lennart ”Foppa” Forsberg 
 
Lennart Forsberg var 1950-talets gigant i GIF Sundsvall och vår första export till en toppklubb. 
 
”Foppa” hade fostrats i klubben och debuterade som 17-åring i A-laget under krigsslutets 1945. Forsberg var med den tidens benämningar vänsterinner, med stor aktionsradie, troligen inte olikt sonsonen Emil Forsbergs positioner på planen. Samma år som han debuterade var han med på en legendarisk resa med laget til Finland. Resan gick i tre fiskebåtar och ditresan tog 18 timmar. Vid hemresan rådde full storm och det tog nära ett och ett halvt dygn. 
 
”Foppas” framfart noterades söderut. 1950-54 spelade han i Djurgården där han gjorde 14 mål på 28 matcher. 1955 var han hemma igen och bidrog till att GIF åter gick upp i tvåan. Därefter siktades det mot Allsvenskan för en klubb som ville öppna Norrlandsfönstret. 
 
1957 gjorde han fem mål när Giffarna vann slutmatchen mot Luleå borta med 6-2 och tog sig till ett första allsvenskt kval – detta förlorades mot Eskilstuna, men Forsberg gjorde samtliga GIF:s tre mål. 
 
En krånglande hälsena gjorde tyvärr att han fick avsluta karriären vid bara 29 års ålder. Sonen Leif höll senare klanen Forsbergs fana högt desto längre och barnbarnet Emil gör det fortfarande… 
 

 
 
Urban Hagblom 
 

”Mr GIF”, ”King in the North” eller kort och gott Urban (som i supporterklubben Patronernas årliga pris ”Årets Urban”). Få har personifierat en fotbollsklubb som Urban Hagblom gjorde i GIF Sundsvall under 28 år som sportchef, klubbchef och dessutom med många andra uppgifter i föreningen. 

Hagblom, som fick sin fotbollsfostran i Ljunga IF, kom till GIF som assisterande tränare 1995. Parallellt hade den då 29-årige Urban också uppdraget som kansli- och sportchef och drog direkt upp planer för hur klubben skulle lämna harvandet i ettan och gå upp i Allsvenskan innan millenieskiftet. Det lyckades precis och 1999 vann klubben division 1 norra och gick upp och höll sig sedan kvar i högsta serien i sex år med en sjundeplats som bäst 2004.

Efter en dramatisk slutomgång i Superettan 2007, känd som ”Miraklet i Ljungskile”, var GIF tillbaka i Allsvenskan men under julhelgen efter var Urban och familjen med om en svår bilolycka och han fick efter det genomföra en lång sjukrehablitering. 

Men med ett knallblått hjärta kom han så småningom tillbaka i sin gamla roll för att föra upp klubben i finrummet igen, ja faktiskt ytterligare tre gånger och när han 2022 summerade sin GIF-gärning fick han ihop totalt 14 allsvenska säsonger och lika många i Superettan och vi kan konstatera att under Hagbloms ledning har GIF alltid varit ett elitlag att räkna med. 

Många är de spelare som den karismatiske sportchefen lockat till klubben och som utvecklas till nyckelspelare, och i flera fall nått så långt som till landslaget, som Fredric Lundqvist, Mikael Lustig, Rúnar Már Sigurjónsson och Marcus Danielson. 

Resurserna har ofta varit begränsade men Urbans engagemang för klubben har däremot varit obegränsat och förutom hans ordinarie uppgifter har han varit en allt-i-allo i klubben som under hans tid blivit mer och mer professionell och gått från 3 till drygt 50 anställda. 

På årsmötet 2023 tilldelades Urban Hagblom föreningens högsta utmärkelse, guldmedaljen. 


David Myrestam 

Myrestam, fotbollsfostrad i Ersboda och Mariehems SK, värvades som talangfull vänsterback till GIF från Umeå FC inför säsongen 2009. Där etablerade han sig snabbt i startelvan.

Säsongen 2011 var han en av lagets tongivande spelare. Året kröntes med allsvenskt avancemang, trots förlust i den allra sista omgången på Stadsparksvallen i Jönköping. I Allsvenskan året därpå visade Myrestam att han höll även på högsta nivå.

Med ett utgående kontrakt lämnade han GIF under sommaren 2012, då norska toppklubben Haugesund lockade. Där blev det 4,5 säsonger innan han återvände till Sundsvall inför säsongen 2017, då som tilltänkt mittback.

Även om det blev över 100 matcher under den andra sejouren i GIF Sundsvall så kantades de sista åren av skadebekymmer. I oktober 2021 meddelade David Myrestam att fotbollskarriären skulle vara över efter säsongen. Hans sista match i karriären blev mot Öster hemma på NP3 Arena. När han byttes ut till stående ovationer i matchens slutminuter hade han sett till att bidra till att GIF Sundsvall åter blev ett allsvenskt lag 2022.

Trots att karriären på planen är över är David Myrestam fortfarande en trogen supporter, som allt som oftast finns på läktaren när GIF Sundsvall spelar hemmamatch.


Agneta Hammarström 

I sällskap med pappa Einar hade Agneta Hammarström i princip växt upp på dåvarande IP. Hon har sagt: ”Idrottsparken var hemma för mig. Att stå på löparbanorna med pappa och se idolerna i GIF”.  Även på fritiden var det fotboll som gällde. Tidigt på söndagar spelade hon och ett tjejgäng mot olika pojklag i Sporthallens C-hall.

På hösten 1971 tyckte Agneta – i dag med efternamnet Sillman Karlsson – att detta inte var nog. Inspirerad av klubbar som Öxabäck tog hon som 13-åring mod till sig och ringde GIF:s styrelse med frågan om klubben ville starta en damsektion. Det ville man. Tränarprofilen Ramond Karlsson var ledig och tog hand om träningarna på Västhagen och 1972 spelades de första matcherna.

Agneta hade tagit det första initiativet och blev sedan central i hela sin karriär. Dels som lagkapten och från positionen som mittback bildade hon ihop med målvakten Elisabeth Leidinge sista utposter. ”Fyrtornet och släpvagnen” säkrade bakåt när Eva Andersson och andra öste på framåt. Parallellt med spelet var Agneta även styrelsemedlem och med i utbildningskommittén. Som om inte det räckte var hon även en mycket lovande schackspelare.

Succén blev omedelbar. GIF vann olika serier fem år i rad och började nosa på eliten som topplag i division 1. Medan spelare som Leidinge senare drog vidare till storklubbar blev Agneta kvar. Hon missade en enda seriematch under 12 säsonger.

1985 separerades damsektionen, i det läget framgångsrikare än herrarna, från GIF och Sundsvalls DFF bildades och där ingick Agneta i styrelsen. Föga överraskande blev hon även ledare och vann ett år titeln årets ungdomsledare i Medelpad.


Marcus Danielson

Marcus Danielson började sin fotbollskarriär i Skogstorps GoIF, strax utanför Eskilstuna. Redan som högrest 15-åring fick Danielson chansen att testa A-lagsfotboll i division 5 och efter att sedan ha mellanlandat i Helsingborg och Västerås värvades hand till GIF Sundsvall inför säsongen 2012.

Den snabbe mittbacken gjorde genom åren i GIF ett stort avtryck och om han kom till föreningen som en dold talang var den allt annat än undangömd efter drygt 150 matcher i Superettan och Allsvenskan. Danielson hade gjort sig känd för sitt sätt att skapa lugn och bygga upp spelet från backlinjen samtidigt som hans effektiva panna var ett aktat anfallsvapen. Totalt blev det 11 mål under åren i Sundsvall. Dessutom hann han med att utbilda sig till civilekonom vid Mittuniversitetet tillsammans med lagkamraten Eric Larsson.

När Danielssons kontrakt löpte ut efter säsongen 2017 värvades han till Djurgården. År 2019, då laget vann ett eftertraktat SM-guld var Danielson en av de mest tongivande spelarna och dessutom lagkapten. Han värvades därefter till kinesiska Dalian men återvände snabbt till Djurgården där han än idag är en av lagets viktigaste försvarare.

Som 30-åring fick Danielson göra debut i A-landslaget där det blev totalt 19 matcher och 3 mål och med EM 2021 som höjdpunkt.


Hannes Sigurdsson 

Hannes Sigurdsson inledde sin proffskarriär i Hafnarfjörður hemma på Island innan han som 19-åring flyttade till Viking Stavanger i Norge. Anfallarens kraftfulla spelsätt tog honom sedan vidare till lag som Stoke City i England och Brøndby IF i Danmark och totalt 13 A-landskamper med Island. 

Sigurdsson anslöt till GIF Sundsvall som föreningens dyraste värvning inför den allsvenska säsongen 2008, vilket också blev starten på den isländska eran i GIF-historien. Han blev snabbt känd som en stor och stark anfallare som med rivigt humör visade att han ställde höga krav både på sig själv och sina lagkamrater, vilket uppskattades av hemmapubliken och satte skräck i motståndarna.

Hannes visade ett stort engagemang både på och utanför planen och spelade gärna sina lagkamrater ett spratt och spexade framför kameran om han blev tillfrågad. På gott och ont var han också en frispråkig spelare som inte tvekade att kommentera ofördelaktiga laguttagningar och utebliven speltid.

Fördelat på tre säsonger blev det totalt 27 mål i GIF-tröjan och hans kanske mest spektakulära gjordes efter ett inhopp borta mot Jönköpings Södra 2009. Det tog bara åtta sekunder innan han halvt liggandes lyckades med att sätta en cykelspark i högra krysset i en match som GIF till slut vann med 6-4 (efter ännu ett mål av Sigurdsson).

Sigurdsson lämnade GIF efter misslyckat allsvenskt kval 2010 och fortsatte sin karriär som fotbollsvagabond i Ryssland, Kazakstan, Mjällby, Österrike, Tyskland och Norge innan skador satte stopp och han avslutade den aktiva karriären.

Idag har han sadlat om och inlett en tränarkarriär och sedan 2022 leder han SV Wacker Burghausen i Bayern, i den tyska fjärdedivisionen.


Otto Jonsson 

Otto Jonsson var tongivande i anfallet, framför allt som högerinner, under det sena 1930- och tidiga 1940-talet. Ett norrländskt mästerskap och tre DM-guld ingår i den digra meritlistan.

Jonsson var född och uppvuxen i Sundsvall och tog sig via juniorlaget upp i A-laget, där debuten skedde som 18-åring våren 1933. Med sin näsa för mål och sitt fina spel fick han snabbt smeknamnet ”Klimp-Otto” av publiken, som såg en ny guldklimp.

År 1939 var han en av målskyttarna när GIF tog första DM-segern på tio år; seger med hela 4–0 i finalen mot Vivstavarv. Det blev två DM-titlar till: 1941, även det efter finalseger mot Vivstavarv, och 1942 – då Matfors betvingades.

Säsongen 1941/1942 var för övrigt Otto Jonssons och GIF Sundsvalls stora år. Laget vann Norrländska mästerskapet efter finalvinst mot Holmsund med 2–1 (Jonsson hade assist på segermålet) och slog även ut ex-allsvenska Brage ur svenska cupen med 6–3 på IP. Otto Jonsson målskytt även här.

I det civila arbetade Otto Jonsson som både frisör och frisörlärare. Från 1953 till 1985 drev han även Turistpaviljongen på Norra berget tillsammans med sin fru.

Utöver fotboll kunde Jonsson titulera sig distriktsmästare i bandy. Han var även med och startade GIF Sundsvalls ishockeysektion 1938.


Leif ”Lill-Foppa” Forsberg 

Med över 400 seriematcher för GIF och 148 mål över tre decennier är Leif ”Lill-Foppa” Forsberg utan tvekan klubbens största profil genom tiderna.

Hans tröjnummer 10 är ”pensionerat” och matchtröjan sitter på väggen i arenan som en hyllning av legendaren.

Leif debuterade i A-laget som 17-åring, precis som sin far Lennart tidigare gjort och senare hans son Emil skulle göra. Under 80-talet var han med på resan, först ner i division 3 och sedan upp igen via tvåan till Allsvenskan på två år!

1988 lämnade han för att pröva vingarna i IFK Göteborg, som precis vunnit Uefacupen. Där blev det bland annat två mål på tre matcher i Europacupen innan han 1990 kom tillbaka till GIF och åter förde upp moderklubben till Allsvenskan, där det dock bara blev en säsong den gången.

I division 1 var han sedan given på topp under åtta år och 1999 var dags igen. Den då 36-årige lagkaptenen vann skytteligan på 18 mål och Giffarna tog steget upp för en längre sejour i högsta serien.

För ”Foppa” avslutades den rekordlånga karriären 2001 och han fick stående ovationer av båda lagens supportrar när han avtackades vid sista matchen mot Hammarby. Totalt blev det sex säsonger i Allsvenskan och även sju OS-landskamper (två mål). Han har dessutom ett SM-silver för GIF i femmannafotboll 1994 – då som målvakt (!) i finalen mot Hammarby i Globen.

Intervju med Foppa 2023 

Mer om Foppas karriär 


Jan ”Lill-Damma” Mattsson

”Lill-Damma” kom till GIF 1990 för sitt första tränaruppdrag på elitnivå efter en framgångsrik egen karriär, som trefaldig allsvensk skyttekung i Öster, svensk mästare och proffs i Tyskland.Succén skulle inte heller låta vänta på sig i GIF, som nyss och oväntat ramlat ur Allsvenskan efter tre säsonger. Han började med att leda klubben till final i Hallsvenskan (inomhus-SM), där det snöpligt blev förlust på straffar mot IFK Göteborg.Sedan gick GIF som tåget i division 1 norra och säkrade seriesegern tidigt. Det efterföljande kvalet mot Häcken, på Timrå IP, skulle bli en klassiker, där GIF låg under med tre mål sammanlagt efter första halvlek i den andra och avgörande matchen.”Visst ser det mörkt ut men bollen är rund och allt kan hända ännu”, sa Mattsson i paus och formerade om laget. De avslutande 45 minuterna är legendariska. GIF vände 0-1 till 4-1 i matchen och återtog den allsvenska platsen.Där skulle det bli för tufft för Norrlandslaget som fick problem med skador och inte lyckades stärka laget tillräckligt. Jan Mattssons tredje och sista år fick han istället avsluta med bottenstrid i division 1, där kontraktet räddades i sista omgången.”Lill-Damma” har senare varit tränare i Mjällby, LDB Malmö och i flera omgångar och på olika nivåer i Öster.


Stefan Ålander

Mittbacken kom från IFK Timrå 2001, men fick sin första säsong spolierad av en korsbandsskada. Tävlingsdebuten fick istället vänta till bortamatchen mot Landskrona våren 2002 – då han som inhoppare kvitterade åt skåningarna med ett självmål på stopptid.

Att det trots den starten till sist blev 16 säsonger på elitnivå, varav 15 i GIF Sundsvall, är knappast en slump. Ålander gjorde sig tidigt känd som en lugn, trygg och målmedveten fotbollsspelare, såväl på som utanför planen. Första målet i rätt bur kom hemma mot AIK i april 2003, nästan exakt på dagen ett år efter den snöpliga debuten.

Det mest minnesvärda var däremot – förstås – målet mot Ljungskile 2007, då Ålander fullbordade mirakelvändningen genom att nicka in 2–3 i den 88:e minuten – ett mål som innebar avancemang till Allsvenskan. Det blev första gången av tre som Stefan Ålander var med om att föra upp GIF Sundsvall i Allsvenskan. Han fanns med i truppen även 2011 och 2014, vilket inte är så märkligt. Bortsett från 1,5 säsong i Kalmar FF 2009-2010 var han GIF trogen i hela sin elitkarriär.

Stefan Ålanders senare år i GIF blev skadefyllda och hans sista säsong, 2016, blev det bara två matcher. Imponerande nog klev han efter lång frånvaro in och spelade 90 stabila minuter mot Gefle och det blev även ett kort inhopp i avskedsmatchen mot Djurgården på hemmaplan. Totalt spelade trotjänaren 311 tävlingsmatcher för föreningen, varav hela 151 i Allsvenskan.


Thomas Wiklund

När GIF och IFK Sundsvall samtidigt var toppklubbar på 1970-talet etablerades en smärre Luleåkoloni i stan. En som kom, sågs, segrade och blev kvar var anfallaren Thomas Wiklund, som anlände GIF från Gammelstad i Luleå som 24-åring inför återkomsten till tvåan 1976.Klubben med värvningsansvarige Lars Bryner såg den snabbe och kraftfulle norrbottningen som ett medel för en allsvensk återkomst. Så blev det aldrig, men Wiklund själv gjorde avtryck och blev intern skyttekung flera säsonger innan han varvade ner i Medskogsbron.Med en ingenjörsexamen på sitt cv etablerade han senare ett framgångsrikt företag, Wiklunds rör. Med sig hemifrån hade han ett travintresse som inte minst naglade fast namnet Thomas Wiklunds i Sundsvallares medvetande. 2005 sprang hans framgångsrika sto Hilda Zonett sitt sista lopp.


Mats Parling 

För många som varit med GIF ett tag är 1 juni 1971 ett klassiskt datum. Det var den försommarkvällen som Liverpool gästade Idrottsparken med spelare som Ray Clemence och Ian Callaghan. Alla tittarfavoriter från det ”Tipsextra” i SVT som redan efter ett par säsonger hade satt sig stadigt i folkhemmet.Men inte minst fanns hos de rödklädda en viss Kevin Keegan, som bara gjorde sin andra match i Liverpool. Keegan blev matchens lirare hos engelsmännen. Motsvarande bäst i GIF blev backen Mats Parling. Trots att det slutade 0-4 gjorde gästriken knappt ett misstag inför de 7000 åskådarna. Han var en back av sorten som nickade och kämpade bort varje boll trots att motståndarna var fixstjärnor på Anfield och andra ikoniska arenor.Parling var lika orubblig längst bak som han innan detta hade varit i Sandvikens IF när dessa kvalade till Allsvenskan två gånger i slutet av 60-talet. Efter det hade han spelat i Gefle innan det blev Giffarna i ett skede när klubben efter en svacka var på väg att ta ny sats mot Allsvenskan.Mats Parling hade möjligen varit ännu starkare under åren i SIF, men han blev likväl en spelare som Giffarna byggde startelvan kring. Han var utöver favoritpositionen i mitten av backlinjen även en resurs på mittfältet. Vi lånar slutklämmen från moderklubben Sandvikens IF:s minnestext när Parling gick bort efter många års kamp mot Alzheimers:”Mats Parling lämnade jordelivet på juldagen 2021. Få, om ens någon, fotbollsspelare kunde mäta sig med Mats när det gällde att ge hundra procent. Ibland till och med mer”.


 

Håkan Holmström 

Håkan Holmström var en stark mittfältare och viktig målskytt för GIF under sent 80-tal och tidigt 90-tal. Han spelade fyra allsvenska säsonger och var med om två avancemang under sina sex år i klubben.

Håkan Holmström föddes i Köpmanholmen med KB65 som moderklubb. Via Domsjö i division 3 gick han till allsvenska Gefle som 22-åring 1984. Laget åkte dock ur högsta serien, trots Holmströms fyra mål, och när man inte lyckades ta sig tillbaka året efter gick han istället till GIF Sundsvall 1986. 

Här blev det stor succé direkt. Den långe ångermanlänningen vann skytteligan på hela 18 mål när GIF som nykomling i gamla tvåan sensationellt tog hem seriesegern och gick upp. 

I Allsvenskan var Holmström en speldirigent på mitten när GIF både bragdartat höll sig kvar första året 1987 (Holmström gjorde dessutom fyra mål), nådde en en femteplats året efter för att sedan överraskande åka ur igen det tredje året.

1990 blev det omstart i division 1 och ny succé. Giffarna vann serien överlägset och ställdes i kval mot Häcken, något som skulle bli en klassiker. Holmström gjorde ett av målen när det blev förlust med 2-4 i den första matchen på bortaplan. När GIF sedan stod för tidernas vändning ”hemma” på Timrå IP, från 0-1 i paus till seger med 4-1, nickade Håkan Holmström in det avgörande 3-1-målet.

Återkomsten i Allsvenskan skulle dock bara bli ettårig och efter 1991 lämnade Holmström elitfotbollen och la hela engagemanget på familjen och sitt civila jobb.

Han var också under ett par år spelande tränare i poplaget Haga Boys, som på kort tid avancerade från division 6 till 4 i början av 90-talet. Senare har han även varit tränare i Selångers damer.


Frank Andersson 

Med bara en säsong i klubben och bara ett fåtal inhopp, kan man då vara en ”GIF-profil”? Ja, om man var en megastjärna och världsmästare i brottning som ständigt skapade rubriker, både kring sitt utsvävande privatliv och sina många projekt och engagemang. Som Frank Andersson.Den då unga jättetalangen värvades till brottningsklubben Sundsvalls AIK av ledaren och senare stjärnadvokaten Pelle Svensson 1975. Frank var en allkonstnär och Pelle tyckte att lite fotbollsträning kunde vara ett bra komplement och 1976 kom han till GIF.En del menade kanske att det var mer av ett jippo och det blev bara några få inhopp på fotbollsplanen under Lars-Erik Öbergs ledning, varav en seriematch i division 2. ”Frankie Boy” beskrivs av dem som var med som en ”tung center” med ett bra skott. Så gjorde han också två av målen när då allsvenska IFK Sundsvall besegrades med 3-0 i DM-finalen 1976.Samma år blev han Europamästare i brottning och världsmästare året efter. Totalt blev det tre VM-guld, två silver, fyra EM-guld, tre silver samt ett OS-brons. Och alltså ett DM-guld med Giffarna.


Håkan Pettersson 

Parallellt med att Giffarna öppnade Norrlandsfönstret i fotboll närmade sig klubbens hockeylag samma nivåer i sin sport. Med bas på Stenkrossplan (intill Idrottsparken/NP3 Arena, där ST ligger idag) hade klubben fått fram ett halvdussin mycket lovande juniorer och ett ungt lag nådde toppen av dåvarande andradivisionen. Mest blickar på sig i det kompisgäng som kallades ”Sallyhillsgänget” hade Håkan Pettersson.

Den unge backen Pettersson var också den förste som Timrå IK värvade när GIF 1967 plötsligt beslutade att lägga ner hockeysektionen – för övrigt samma år som stan äntligen fick en ishall. I Timrå skolades Håkan, då 18 år, snart om till forward och fick senare en huvudroll när klubben – med brorsan Stefan Pettersson och samtliga övriga i ”Sallyhillsgänget” i laget – blev landets bästa juniorklubb.

Rödlätte Pettersson hade alltså varit försvarare i GIF, takterna satt i som forward. Han var den sorts spelare som med NHL-vokabulär brukar kallas ”power forward”. Han utnyttjade maximalt sina 185 centimeter och 85 kilo. Det är lite typiskt att han åkte ut redan efter 28 sekunder när Timrå 1972 besegrade Brynäs i den mest klassiska hockeymatchen någonsin i våra trakter. Men oftast hade spelstilen positiv effekt.

Det blev till sist mäktiga 15 säsonger i Timrå, 65 matcher i Tre Kronor, fyra VM-brons och ett OS. Håkan Pettersson gick bort 2008 bara 58 år gammal.


Jukka Ikäläinen

Jukka ”Joppe” Ikäläinen spelade i klubben i en period när den var i en svacka och till och med hamnade i skuggan av grannen IFK. Under hans fyra säsonger kom klubben som bäst sexa i dåvarande division 2.Bland annat därför nämns Jukka Ikäläinen ganska sällan som en av de stora alla kategorier. Däremot pekas den Söderhamnsfödde men Kemi-uppväxte ”Joppe” ofta ut som bästa finländare i en skara som blivit manstark genom åren. Tveklöst är att han är en av våra bästa pådrivande mittfältare någonsin.Detta fick han större meritmässig nytta av när han i nästa steg spelade för Örgryte åren 1981-85. Under den tiden inledde han också en landslagskarriär som slutade i imponerande 58 landskamper inklusive perioder som lagkapten. Den som kan sitt Örgryte vet att klubben tog SM-guld 1985. Tyvärr fick Ikäläinen ingen medalj. En bit in i säsongen blev hemlängtan till Kemi för stor. Han fick dock plåster på såren, Kemi tog brons i finska ligan och Ikäläinen valdes till årets spelare. Vid det laget hade han låtit skola om sig till mittback.Efter karriären blev han tränare med rimligt cv, inklusive en period som förbundskapten 1994-96. 2016 valde Hasse Backe honom som assisterande förbundskapten. Det blev dock ett kontroversiellt val, Ikäläinen ansågs ha varit utanför toppfotbollen för länge. Visst smolk i en bägare som annars tillhör de mest glittrande av alla med kopplingar till GIF.


Tommy Naurin

Tommy Naurin kom till GIF inför säsongen 2010 för att ersätta trotjänaren Fredrik Sundfors, som tackat för sig mellan stolparna. ”Jag fick komma dit jag ville”, sa Naurin efter att treårskontraktet skrivits på. Men inte ens han själv trodde nog att han skulle bli kvar som lagets målvakt i hela nio säsonger och senare även i fler andra roller i klubben. 

Sina tidiga ungdomsår tillbringade han i Lundby IF på Hisingen i Göteborg innan han som 17-åring värvades av allsvenska Örgryte, där det blev ett fåtal starter under tre säsonger. 

Därefter blev det fem säsonger i Superettan med Falkenberg och Qviding innan flyttlasset gick norrut med målet att ta GIF Sundsvall och sig själv till Allsvenskan igen. 

Naurin, eller Tommy Knogjärn som han kallas, blev snabbt en publikfavorit – både för sina räddningar och engagemang på planen och för sin omtänksamhet och positiva framtoning. 

Efter ett misslyckat kval första året gick drömmen om Allsvenskan i uppfyllelse året efter. Totalt blev det fem allsvenska säsonger med GIF, fyra i Superettan, och sammanlagt 194 matcher. De sista säsongerna var han även lagkapten och beskrivs som en naturlig auktoritet som folk lyssnar på. 

”En av de absolut finaste lagspelarna och personligheter som jag har haft som tränare” berättade Joel Cedergren efter att Tommy hösten 2018 meddelat att han tvingades lägga handskarna på hyllan på grund av en knäskada. 

Naurin jobbade därefter både med marknadsfrågor på kansliet och som assisterande tränare och målvaktstränare innan han lämnade föreningen för en civil karriär 2021. 

Men nu är han tillbaka som ny sportchef, där han återigen både ska efterträda en trotjänare (Urban Hagblom) och ta klubben tillbaka till Allsvenskan.


Ari Skúlason

Säsongen 2008 var Giffarna åter ett allsvenskt lag. Det skulle också bli början på en lång period där isländska spelare skulle sätta sin prägel på GIF Sundsvall. En av de tveklöst största var samtidigt den första – Ari Skúlason. 
 
Senare samma år anslöt även Hannes Sigurdsson och Sverrir Gardarsson men den isländska trion lyckades inte hjälpa till att säkra ett nytt kontrakt. Men Ari blev kvar och var kommande år en given startspelare i GIF som mittfältsmotor med tuffhet, hårt jobb och fruktat skott som några spetsegenskaper. 
 
Det skulle bli ett par år i Superettan; med bland annat ett förlorat allsvenskt kval mot Gefle 2010; innan det säsongen 2011 åter blev ett avancemang till Allsvenskan. Trots förlust i sista matchen mot Jönköping Södra hade Ari lyckats med sitt mål att återvända till högsta serien med Giffarna. Ari valde då, trots att han var ett eftertraktat namn på spelarmarknaden, att skriva ett nytt tvåårskontrakt till GIF-supportrarnas stora glädje. 
 
Inför säsongen 2012 valdes Ari till lagkapten och fortsatte att prestera fantastiskt fotboll på planen för GIF och även i det isländska landslaget. Trots detta blev även denna sejour i Allsvenskan ettårig. Det blev sedan bara ett halvårs spel i Superettan 2013 för publikfavoriten innan han lämnade för Odense i Danmark efter 159 matcher i GIF-tröjan. 
 
Som en av de spelare som gjort störst avtryck i klubben och hos publiken under sina år i GIF avtackades Ari med bland annat ett hedersmedlemskap i supporterklubben Patronerna under sin senaste hemmamatch för Giffarna.

 

Anders Grönhagen

Säg ”Grönis”. Det räcker. Få varumärken i GIF-sammanhang är så bekanta som smeknamnet på Anders Grönhagen.Han anlände från Kramforsalliansen inför säsongen 1972 och utmärkte sig redan i den första matchen. GIF vann mot Gefle inför 2000 på Idrottsparken och den snabbe, avige anfallaren blev omedelbart publikens kelgris. Det var han sedan alltid under sina fyra första säsonger i GIF, inklusive avgörande roller vid det andra allsvenska avancemanget hösten 1974. Han blev snabbt förlåten när han missade en sen straff – och chans till vinst – inför 10 000 i höstderbyt samma år mot IFK.När han återvände som 29-åring 1983 hade ”Grönis” hunnit göra lika stora avtryck i Djurgården. Med bonus att han fick ihop 18 A-landskamper och fyra mål för blågult. Det var därefter i årtionden flest för spelare med GIF-anknytning.Men ”Grönis” hade inte varit ”Grönis!” med utropstecken om det inte dessutom varit för hans år som tränare. I slutet av 1980-talet tog han i den rollen klubben från division 3 till tidernas bästa placering – femma i Allsvenskan år 1988 – på tre ynka säsonger. 1999 återvände han och tog åter upp klubben till högsta serien och fixade även denna gång nytt kontrakt.I modern tid har Grönhagen varit styrelsemedlem och allmän tyckare om GIF. Inte helt okontroversiellt alla gånger. Men få har så bra mandat till åsikter om GIF Sundsvall som killen som kom från Ådalen för drygt 50 år sedan och därefter liksom aldrig försvunnit från GIF-radarn.


Håkan Lundström 

Det blev bara två säsonger i GIF för Håkan Lundström. Men många anser att han var lagets bäste under dessa år i mitten av 1970-talet.

Västerbottningen Lundström kom in till det nyblivna allsvenska laget 1975. Med bakgrund i först moderklubben Myckle IK och sedan Skellefteå AIK var han ingen kändis när han anlände. Men många, såväl neutrala experter som supportrar, såg den offensive ytterbacken som bäst i laget under säsongen som slutade i omedelbar degradering. 

Förre lagkamraten Hans Lundberg har beskrivit honom: ”Håkan tyckte om att komma runt på kanterna som dagens så kallade wingspelare gör. Skillnaden var bara att han startade längre bak i plan men med löpstyrka och kondition var det inga problem.”

Efter ett blekt 1976 när GIF mest slickade såren drog Lundström vidare till Östergötland. Först till Derby från Linköping, där det också bara blev en allsvensk säsong. Sedan till IFK Norrköping, där han efter ett starkt 1981, ”Peking” kom trea, året efter fick vara med om ännu ett respass, det första på 43 år. 

För Lundströms egen del innebar det att han åkte ur Allsvenskan för tredje gången, ett ”rekord” han för övrigt delar med bland andra ex-Giffarna Nicklas Karlström och Peter Olofsson.

Efter elitkarriären återvände Lundström till Skellefteå AIK för fyra avrundande säsonger som spelande tränare. Men han har senare fått ”återfall” som han kallar det, och bland annat spelat division 6-fotboll som 60-åring. Lägg till det diverse tränaruppdrag för en man som tycks minst lika dedikerad fotbollen som den gången 1975 när han först gjorde entré på Idrottsparken.