Frank Andersson. Världsmästare i brottning, entreprenör, tv-profil och ständigt ”rubrikernas man” från mitten av 1970-talet ända fram till sin död 2018. Men mindre känt är att han även gjorde ett par inhopp som fotbollsspelare i GIF Sundsvall.
Året var 1976 och den då unga jättetalangen hade året innan lockats till brottningsklubben Sundsvalls AIK av deras stora profil och stjärna Pelle Svensson.
Frank var en allkonstnär och hade visat talang även inom fotbollen hemma i Trollhättan och nu ville han komplettera brottningsträningen med lite bollspel och kondition. Giffarna låg nära till hands eftersom han vid sidan om idrotten jobbade som gymnastiklärarassistent under GIF-tränaren Lars-Erik Öbergs ledning på Västermalms skola.
– Killen har talanger. Har bra balans, är snabb och skjuter hårt, sa Öberg i ST inför division 2-säsongen där han hade förväntningar på att ”Frankie Boy” skulle kunna ta en plats i truppen.
Rådgivaren Pelle Svensson hade inget emot fotbollsträningen men var tveksam till att låta honom spela matcher. Det blev också bara några få inhopp.
Frank Andersson och Pelle Svensson 1976. Foto: Bildbyrån.
– Det var nog mest på skoj, men han var trevlig och jag minns särskilt en träningsmatch borta mot Ope på våren. Det var kallt och Frank undrade nog var han hamnat. Men han hade med sig en ”bergsprängare” och spelade hög musik i omklädningsrummet, minns lagkamraten Sören Isaksson med ett leende.
Frank Andersson med sin ”bergsprängare”. Foto: Bildbyrån.
Dåvarande materialförvaltaren Kjell Olofsson minns Frank som en ”tung center” med ett bra skott. Så låg han också bakom två av målen när då allsvenska IFK Sundsvall besegrades med 3–0 i DM-finalen den 10 augusti 1976.
Inför 732 åskådare i Idrottsparken dominerade GIF matchen mot ett reservbetonat IFK och tog ledningen redan i den fjärde minuten genom Lennart ”Lillen” Andersson. Och då den slitstarke skyttekungen Sören Isaksson skadade sig strax före paus byttes den oprövade Frank Andersson in till andra halvlek, vilket skulle visa sig bli en succé.
I den 74:e minuten låg han bakom 2–0-målet då han genom en klackspark öppnade hela IFK-försvaret och Anders Lindahl kunde passa vidare till Thomas Wiklund som petade in bollen. Och i den 89:e minuten chansade Frank själv på ett flackt skott som IFK-målvakten Tomas Grim inte kunde ta.
Efteråt var GIF-tränaren Lars-Erik Öberg både imponerad och skeptisk…
– Frank är ingen större fotbollsspelare, men fortsätter han att vara så här effektiv håller han förstås en plats i laget. Men jag tror knappt han klarar den uppgiften. Frank behöver massor av bollträning, sa Öberg till Dagbladet.
Några fler inhopp i GIF blev det inte för Frank Andersson men samma år blev han Europamästare i brottning och världsmästare året efter. Totalt blev det tre VM-guld, två silver, fyra EM-guld, tre silver samt ett OS-brons. Och alltså ett DM-guld med Giffarna.
DM-final, 10 augusti 1976:
GIF Sundsvall–IFK Sundsvall 3–0 (1–0)
1–0 Lennart Andersson (4), 2–0 Thomas Wiklund (74), 3–0 Frank Andersson (89).
Domare: Bert Norman, Kvissleby.
Publik: 732 (Idrottsparken, Sundsvall).
Frank Andersson i Saiks träningslokal i Sporthallen våren 1976. Foto: ST.
GIF Sundsvall efter DM-finalsegern mot IFK 1976. Bakre raden från vänster: Lars-Erik Öberg (tränare), Ronny Svensson, Håkan Lundström, Lennart Andersson, Göran Westermark, Bo Ståhlberg, Thomas Wiklund, Frank Andersson, Kjell Olofsson (materialförvaltare), Bo Andersson (lagledare). Främre: Hans Josefsson, Anders Lindahl, Hans Sandberg, Lars-Gunnar Jungdalen, Bert-Ola Larsson, Sören Isaksson, Hans Lundberg. Foto: Ingemar Pierrou.
