Just nu pågår den Suicidpreventiva månaden, vilket sträcker sig mellan 10 september och 10 oktober, där den ideella organisationen Suicide Zero är en aktör som aktivt arbetar för att förebygga självmord.
I samband med den Suicidpreventiva månaden vill vi belysa en berättelse som har kraften att förändra perspektiv och öppna dörrar till viktiga diskussioner. Teodor Stenshagen är en person som tidigt i livet ställdes inför en tragisk händelse som kom att påverka hans syn på självmord och suicidprevention. Vi satte oss ner med Teodor för att höra hans tankar om varför självmord är ett så allvarligt problem, hur han tror att vi kan påverka förändring, och vad det innebar för honom att för första gången dela sin historia öppet med omgivningen.
Det råder idag en stor tabu i samhället när det kommer till att lyfta hur man mår och allmänt beröra saker som kan ha med psykisk ohälsa att göra. Vad tror du att det beror på?
– Det är såklart svårt att veta vad det exakt beror på, ofta är det väl en kombo av många olika saker. Men jag tror att man måste försöka få bort skammen om att faktiskt berätta, man vill inte visa sig svag och sårbar, alla mår ju dåligt någon gång stort som smått och det är bara modigt att berätta hur man känner över jobbiga saker!
Statistik från Folkhälsomyndigheten visar att två tredjedelar av de som avled i suicid 2022 var män. Du som dagligen upplever insidan av ett manligt omklädningsrum, hur vanligt skulle du säga att det är när det kommer till män som faktiskt öppnar upp och flaggar för att det exempelvis mår dåligt?
– Det är tyvärr inte speciellt vanligt, även fast det ändå blivit lite bättre de senaste åren. Det är på något sätt svårt att säga oavsett hur bra vänner och gemenskap man har i ett lag så kommer det sällan upp på tal!
Hur ska man komma runt och in under skinnet på en machobelagd tystnadskultur? Är lösningen att våga fråga och visa sig mer sårbar, eller krävs det en större samhällsinsats för att bryta ner alla murar?
– Alla typer av insatser kommer ju såklart att hjälpa, men som du säger i frågan så tror jag att det är absolut att det är en viktig del att våga fråga men också att belysa ämnet så det inte blir så tabubelagt.
Du som kommer med egen erfarenhet i ämnet, gör det dig mer uppmärksam och angelägen att både påverka och bryta tabun eller blir man i stället mer reserverad och försiktig när det kommer på tal?
– Har varit ganska reserverad under hela mitt liv när det kommer till detta. Har väl egentligen inte så svårt att prata om det men har gärna undvikt frågan och det gör ju inte saken bättre, man måste kunna säga som det är utan att känna skuld och skam. Därför tycker jag att det är jättebra att ämnet tas upp så fler kan våga öppna upp sig. Många människor drabbas av detta varje år och varje liv är så viktigt så det ska inte behöva gå så långt att man begår självmord!
I samband med en föreläsning med Suicide Zero ifjol berättade du öppet för flera i laget om det som hänt din pappa när du var liten. Hur var responsen från lagkamraterna?
– Fick fin respons av alla som var i rummet och av Linn (Linn Enheim, Regionsansvarig Suicide Zero) och Tomas (Tomas Jonsson, CSR- och Hållbarhetsansvarig GIF Sundsvall). Det kom senare på tal även i GIF-podden som jag gjorde några veckor senare och fick även då väldigt fin respons från olika håll efter det.
Suicide Zero gör ett stort arbete när det kommer till att lyfta frågan om självmord, identifiera samhällsbrister och sprida kunskap. Hur viktigt tror du att deras arbete är?
– Otroligt viktigt! Deras jobb är oerhört bra och tycker att dem gör ett fantastiskt jobb med allt vad det innebär!
