Det finns olika sätt att ta sig an en match, Sundsvall tog sin an matchen som om det vore en stafettmatch och att det var dom som hade tilldelats pinnen. Den pinnen skulle ryckas ur handen på laget i den nittiofjärde minuter. Nittiofjärde.
Bortalaget inledde matchen med en självsäkerhet som man kunnat skönja under hela säsongen. Pass, pass, pass, pass, kross, inlägg och skott. Det gick som på ett pärlband i perioder, men utan att leda till några hundraprocentslägen. Egentligen inte till några lägen alls. Det var därför lika oväntat som rättvist att 1-0 till Giffarna skulle komma till efter ett sällan skådat flipperspel i Örebros straffområde. Bollen studsade fram och tillbaka på en halv startelva innan en Peter Wilson, som själv i halvtidsintervjun erkände att han trodde var offside, kunde rulla in bollen i mål med tjugofyra minuter på matchklockan.
Det var väl en summering av första halvlek, ett överlägset Giffarna, ett Örebro som var helt under isen.
Andra halvlek då, ett fortsatt övertag för Sundsvall som jagade ett avgörande samtidigt som Örebro fått in den omtalade Nahir Besara, den Besara som var i stort sett klar för Giffarna en gång i tiden men som man blev näbbdragna på av Örebro i sista stund.
Besara skapade en del oreda och var också den som spelade fram Johan Bertilsson till 1-1 målet. Besara fick en väldig yta mellan Sundsvalls mittfält och backlinje och spelade en smörpassning till Bertilsson som sköt i det långa hörnet för Eskelinen som inte hade en chans att ta den bollen.
Därefter hade Peter Wilson ett superläge att göra 2-1 då han ostört fick nicka från en meter men där målvakten på något mirakulöst sätt räddade.
David Batanero, smörpassning i djupet på Tamimi som slog inlägg i midjehöjd till Hallenius, men Oscar Jansson superräddade ett givet mål.
Så, övertid, minut nittiofyra, felräkning i straffområdet och 2-1 Örebro.
Inte rättvist, men likväl tre poäng till Närke, något som inte hänt mot Giffarna sedan 2008.
