Trots sina tre raka förluster i bagaget kom GIF Sundsvall till Gamla Ullevi med en viss optimism. I färskt minne fanns det första mötet lagen emellan. Ni vet den där sommarkvällen då allting föll på plats, då GIF virvlade förbi ett förstummat GAIS och där mittenplaceringarna skymtades allt längre bort i backspegeln.
Jag kallade den segern för säsongsdefinierande och jag kunde inte haft mer fel.
Istället blev bortamötet en sorgkantad fotbollsmatch fylld till bredden av individuella misstag. Just nu är det svårt att inte göra mål på GIF Sundsvall. Det riskmaximerande passningsspelet på den egna tredjedelen är förstås en stor bidragande faktor till det.
Som supporter är det stundtals vanskligt att hitta något att kravla sig fast vid. Efter fyra raka förluster befinner vi oss i tabellens mittpunkt, med lika många poäng ned till sistaplatsen som till förstaplatsen. Drömmen om Superettan som en ytterst tillfällig plats kanske är just det, en dröm.
Men det är också det här som är det fina med supporterskapet. Trots staplade motgångar behövs inte mycket för att tända en gnista igen. Det är ett irrationellt flängande mellan olika känsloextremer, men som till slut alltid lägger till vid samma plats – vid GIF Sundsvalls sida.
Det fina med årets komprimerade spelschema är att vi redan imorgon har chansen att återigen tända den där gnistan. En vinst hemma mot Akropolis skulle definitivt blåsa liv i den där drömmen igen.
Klättringen mot toppen börjar nu.
Plus
Dennis Olssons frisparksfot
Minus
Well, ni som såg matchen vet
/ Mannen i den blå hatten
GAIS–GIF Sundsvall 3–1 (1–1)
0–1 Dennis Olsson (9), 1–1 Richard Yarsuvat (22), 2–1 Adnan Maric (55), 3–1 Julius Lindberg (59).
Varningar, GIF: Abdul Halik Hudu, Johan Bengtsson.
Domare: Richard Sundell.
Publik: 0 (publikförbud).
Superettan 2020-09-12, Gamla Ullevi, Göteborg
