GIF-säsongen 1990 skulle bli en riktig succé med klar serieseger i division 1 och en oförglömlig kvalvändning på hösten. Men framgångarna började faktiskt redan på försäsongen i inomhusturneringen Hallsvenskan.
Turneringen hade SM-status och avgjordes på fullstora planer i de så kallade ”Tipshallarna” som byggdes på fem orter i landet under 1980- och 90-talet (Nordichallen i Sundsvall var den sista och invigdes 1992).
GIF Sundsvall hade överraskande åkt ur Allsvenskan 1989, efter femteplatsen året innan, men nu var siktet inställt på en snabb återkomst.
– Vi fick in en ny tränare med annat tänk så det kan ha varit en del i framgången. Sedan att lagandan var på topp och att det gick bra från dag ett var nog en bidragande faktor, säger mittfältaren Anders Spjut om den lyckosamma säsongen för 35 år sedan.
Den nye tränaren var Östers gamle skyttekung Jan ”Lill-Damma” Matsson som kom in med ett mer offensivt spel.
Laget fick också behålla många spelare, som Gunnar Samuelsson, Håkan Holmström och Dick Lidman, och förstärkte även men bland andra hemvändaren Leif ”Lill-Foppa” Forsberg från Göteborg.
”Foppas” övergång var dock inte klar när Hallsvenskan inleddes med gruppspel i Arcushallen i Luleå i januari. Där besegrades både allsvenska AIK och Djurgården och GIF tog sig vidare som tvåa i gruppen.
I kvartsfinalen, i Mälarforum i Strängnäs i början av februari, stod det 0–0 efter full tid mot Örebro. Matchen fick avgöras på straffar och där var GIF felfritt. Det blev seger med 5–3 och avancemang till semifinal där division 1-kollegan Gefle väntade på samma plats tre dagar senare.
Gefle hade slagit ut AIK i sin kvartsfinal men mot Giffarna blev man inledningsvis utspelade. Inte minst av anfallaren Dick Lidman (från Skellefteå 1989, senare i AIK) som dribblade bort försvaret ordentligt och redan efter fem minuter rullade han in ledningsmålet, mellan benen på målvakten. Tre minuter senare frispelade Lidman nyförvärvet Fredrik ”Frippe” Johansson (Holmsund) som fälldes i straffområdet och straffen satte sedan egna produkten Magnus Wikström i nät till 2–0.
– Toppenlir, tyckte Tomas Brolin som fanns på läktaren efter att nyligen ha lämnat Giffarna för nya äventyr.
Gefle kom dock tillbaka och redan innan paus hade man både reducerat och kvitterat. Anstormningen fortsatte i andra halvlek men då spikade GIF-målvakten Jonas Lundgren igen. Samtidigt gjorde Håkan Holmström, som kommit från just Gefle ett par år tidigare, 3–2 i den 62:a minuten, vilket också blev slutresultatet.
GIF var därmed klart för inomhus-SM-final. Där väntade IFK Göteborg som slagit ut GAIS i semifinalen och hade spelare som Kennet Andersson, Klas Ingesson, Stefan Rehn, Kaj Eskelinen och Thomas Ravelli i laget.
Finalen spelades fredagen den 9 februari 1990 i den nybyggda Tipshallen i Växjö. Det blev en underhållande match med många chanser åt båda håll och två storspelande målvakter. Giffarna vaskade bland annat fram två frilägen för Magnus Wikström och Gunnar Samuelsson.
– Dessutom tycker jag det var bud på en straff till oss i slutet, sa ”Lill-Damma” till DN.
Men matchen slutade 0–0 och fick avgöras på straffar. Där blev tyvärr Magnus Wikström olycksgubbe i GIF som den ende som missade sin straff (mot landslagsmålvakten som fyra år senare skulle bli straffhjälte igen – då i VM).
– Jag brukar alltid slå den vid målvaktens vänstra stolpe, men nu råkade Thomas Ravelli vara med på noterna. Jag borde ha väntat ut honom istället, sa Wikström efteråt till ST.
Evertonförvärvet Stefan Rehn, inhoppare som blev spelklar för Göteborg bara dagarna innan finalen, satte den avgörande straffen i mål via stolpen till 5–3 och IFK tog hem guldet och 20 000 kronor i prispengar.
– Det var surt att släppa alla fem straffar. Det grämde jag mig över, minns GIF-målvakten Jonas Lundgren som framför allt tyckte han borde tagit deras tredje straff som Peter Eriksson slog välplacerad men inte alltför hårt.
– Extra surt eftersom ”Foppa” tipsat mig om vilket hörn Eriksson skulle slå straffen och som jag minns det var det en lam straff…
Men GIF-målvakten (som värvats från Örnsköldsviks FF året innan) hyllades unisont genom hela turneringen och även av IFK Göteborgs tränare Roger Gustafsson som var imponerad av Giffarna:
– Sundsvall var minst lika bra som vi. De överraskade med ett helt nytt spelsystem med mycket eleganta kortpassningar. Vi kom undan med blotta förskräckelsen, sa han till DN efter matchen.
GIF Sundsvall kunde ändå vara nöjda med sitt SM-silver och fina spel som senare skulle räcka hela vägen tillbaka till Allsvenskan.
– Det var en liten revansch för oss att bevisa att vi var bättre än vad vi var då vi åkte ur Allsvenskan 1989, säger Magnus Wikström idag.
– Klart det var stort och tror det är större nu när man tänker tillbaka. Många fina minnen från det året, säger Anders Spjut.
Resultat, inomhus-SM, gruppspel (Arcus, Luleå, 19–30/1 1990): GIF Sundsvall–AIK 3–2 (Gunnar Samuelsson, Patrik Rehnstrand, Dick Lidman), GIF–Brommapojkarna 0–1, GIF–Djurgården 1–0 (Magnus Wikström). Slutställning: 1) AIK 4 poäng, +4 i målskillnad, 2) GIF 4 p, +1, 3) BP 2 p, -2, 4) Djurgården 2 p, -2.
Kvartsfinal (Mälarforum, Strängnäs, 2/2 1990):
GIF Sundsvall–Örebro SK 5–3 efter straffar (0–0 vid full tid)
Straffmål, GIF: Robert Lindmark, Patrick Walker, Magnus Wikström, Gunnar Samuelsson, Fredrik ”Frippe” Johansson. Örebro: Tommy Ståhl, Peter Nilsson, Per Blohm.
Semifinal (Mälarforum, Strängnäs, 5/2 1990):
GIF Sundsvall–Gefle IF 3–2 (2–2)
1–0 Dick Lidman (5), 2–0 Magnus Wikström (8), 2–1 Johan Tesséus (27), 2–2 Steven Payne (42), 3–2 Håkan Holmström (62).
Domare: Lars Karlsson, Köping. Publik: 400.
Final (Tipshallen, Växjö, 9/2 1990):
GIF Sundsvall–IFK Göteborg 3–5 efter straffar (0–0 vid full tid)
ST:s referat av straffläggningen:
⇒ Kaj Eskelinen rullade säkert in 1–0 för Göteborg.
⇒ Magnus Svensson kvitterade med ett kanonskott i krysset.
⇒ Pontus Kåmark gav ånyo ”Änglarna” ledningen. Jonas Lundgren slängde sig förgäves.
⇒ Magnus Wikström stegade fram, slog bollen i det hörn han brukar, men Ravelli chansade rätt…
⇒ Peter Eriksson ökade till 3–1 med det enda skottet i straffdramat som inte föreföll otagbart.
⇒ Mika Sankala lurade Ravelli åt fel håll, reducerade till 3–2.
⇒ Klas Ingesson, landslagsstjärnan, tog sats från långt håll och dundrade in 4–2 utan pardon.
⇒ Gunnar Samuelsson, GIF-kaptenen, gjorde sin plikt 4–3.
⇒ Stefan Rehn punkterade finalen med ett målskott som rullade in i GIF-buren via stolpen.
Domare: Bo Karlsson, Jönköping. Publik: 940.
GIF Sundsvalls lag i finalen: Jonas Lundgren – Michael Brundin, Magnus ”Fimpen” Svensson, Åke Andersson – Mika Sankala, Håkan Holmström, Gunnar Samuelsson (kapten), Fredrik ”Frippe” Johansson, Anders Spjut – Magnus Wikström, Dick Lidman. Avbytare: Patrik Rehnstrand, Patrick Walker.
IFK Göteborg: Thomas Ravelli – Mikael Nilsson, Magnus ”Ölme” Johansson, Jonas Olsson, Pontus Kåmark – Peter Eriksson, Magnus ”Lill-Tidan” Johansson, Klas Ingesson, Per Edmund Mordt – Kennet Andersson, Kaj Eskelinen. Avbytare: Stefan Rehn, Håkan Mild.
Fotnot: Både IFK Göteborg och GIF Sundsvall tackade nej till en plats i europeiska Tipscupen som i första hand erbjöds segraren. Platsen gick istället till semifinallaget Gefle IF.
Fakta om Hallsvenskan: Spelades årligen under försäsongerna från 1982 (1984 på damsidan) till 1995. De första åren som ett inofficiellt mästerskap med 6-mannalag i hockeyrinkar med sarg. 1985 gick man över till att spela på fullstor plan med 11-mannalag och från 1986 fick turneringen officiell SM-status för fotboll inomhus (och kallades då formellt Tipshallsvenskan och spelades i de nya fullstora Tipshallarna i Strängnäs, Jönköping, Luleå och senare även Växjö och Sundsvall). Förutom medaljer fanns också prispengar att spela om för att få klubbarna att satsa seriöst på turneringen. Resor och boende betalades centralt.
5-manna/futsal: 1994 drogs även officiella SM i 5-manna igång (Giffarna gick till final mot Hammarby i Globen första året och förlorade med 7–2) och från 1996 är detta det enda gällande inomhusmästerskapet (numera Svenska futsalligan).
På damsidan fanns även Kronäng Cup i Borås (1974–96) som betraktades som inofficiellt inomhus-SM och som GIF Sundsvall vann 1982 efter seger mot Öster med 3–1 i finalen (två mål av ”Lill-Eva” Andersson, ett av Ingela Öhlén och Östers av Pia Sundhage).
Källor: Sundsvalls Tidning, Dagens Nyheter, Fotboll 1990 (Strömberg/Brunnhages idrottsböcker).
Läs även: SM-finalen i Globen 1994
